Galen händelse

Inatt fick min katt Trisse vara inomhus, det var ju trots allt minusgrader ute. Annars brukar han alltid vara ute om natten - speciellt för att han alltid väcker någon och vill ut. Själv har jag aldrig blivit the chosen one att släppa ut honom, utan mamma har alltid haft den uppgiften. Men inatt var det andra bullar, vill jag lova.
Halv sex vaknar jag av att någonting svartvitt ligger och kurrar på min matta. Förstod genast att det var Trisse, men i och med att han inte jamande eller gjorde något ogillande ljud ifrån sig, så antog jag att det var lugnt. Att vi båda kunde somna om och vakna utvilade några timmar senare. Där trodde jag väldigt fel.
Efter ett tag började han röra på sig och råkade komma till en låda, han blev lika skrämd som jag och reste sig snabbt. Jaja, tänkte jag, då vill han väl sova i min säng. Men inte det heller. Han ville ner och äta, tydligen. Och oj, vad han åt. Eller oj, vad långsamt han åt - kanske man skall säga. Efter det trodde jag absolut att han ville ut - men nehej, inte det heller. Inte heller ville han ligga i soffan och sova, som han alltid annars gör. Och han vägrade ligga i min fotölj, som jag så fint gjorde iordning för honom.
Så jag gjorde helt enkelt så att jag tog upp hans matskål (utan att tänka närmare på det agerandet) och tilllät han äta på mitt rum och sedan tänkte jag att han somnar väl. Och visst gjorde han det. Dock inte alltför länge och fortfarande kurrande. Men det är ju en annan femma!

När jag sedan vaknade i morse så trodde tydligen mamma och pappa att det hade varit inbrott och att någon hade tagit Trisses matskål. Vilket inbrottstjuv tar en matskål, jag bara undrar? Pappa hade till och med gått ut och letat efter den och mamma övervägde om en råtta hade släpat iväg med den.
Fattar ni att jag fick mig ett gott skratt sådär på morgonkvisten? För det, my dearest friends, kallar jag en galen händelse...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0