Jag tänkte bara kort berätta om mina två senaste dagar. Nämligen gårdags kvällen, som spenderades hemma hos Moa med Mria, Nina, Cornelius, Erik, Emma och Axel, och idag då. Vaknade runt åtta, vilket är på tok för tidigt då det är lov, gjorde mig iordning och satte mig, efter lite hjälpa av mamma, på bussen till Stenungsund. Bytte där till ett tåg - som jag numera är kär i, jag ska bannimig åka tåg oftare! - och hoppade av en 35-40 minuter senare av i Göteborg med Emma, Moa och Cornelius. Det första vi gjorde var att ta oss till Bergakungens salar för att beställa biljetter till Avatar - och nej, jag fattar fortfarande inte den filmen. Tydligen är den et måste-se-film? Alltså va? Skulle inte tro det. Men jag var ju trots allt sugen på bio, så självklart gick jag med på det. Men det gjorde inte Bergakungen, serni. Där var fullt. No shit, Sherlock. Istället tog vi oss ut till Haga och fikade världens största kanelbulle med lättmjölk. Dock är lättmjölk inte min grej ( rödmjölk is the shit!) men kanelbullen var god. Men oh, så mättsam. Alltså jag skojar inte! Det var galet. Varken jag, Emma eller Cornelius orkade äta upp dem. Och det säger en hel del.

Efter detta mycket mättsamma fikabesök, drog vi oss tillbaka mot stan, fick sällskap av Erik och jag fick köpt lite smått och gott. Är dock lite besviken, för jag skulle vilja köpt ytterligare en träningströja och en kofta. Men det tror jag att jag skall ta igen imorgon, då ett besök på Stenungstorg hade suttit fint. XOXO

Jag hatar att vara med på kort. På Facebook, exempelvis, tar jag oftare bort tagen än behåller på fotona den just p.g.a. att jag blir så onöjd med alla kort som blir tagna. Men helst utav allt håller jag mig undan kameran så ofta som möjligt. Det finns hundratals anledningar till detta. Här är två:

För ungefär en timme sedan kom jag hem från frisören. Har bara toppat mig, så det blev ingen större skillnad. Sparar ju håret till balen i trean - det gäller att vara ute i god tid ;-)
Anyway, jag läste del tre av Göteborgs-posten för en stund sedan. Bakifrån, som vanligt. Tittade igenom dagens tv-tablå, läste serier och sedan bläddrade jag mig framåt. Och då fick jag syn på att Brittany Murphy är död. Alltså är det här nått slags skämt, var det första jag tänkte. Hon var ju bara tjugofem, var nog det andra jag tänkte. Det visade sig att hon var trettiotvå. Men ändå. Det är ju ingen ålder. Och tydligen fick hon hjärtstillestånd. Hur vanliget är det för en trettiotvå åring? Jag fattar ingenting...
Nu är det inte så att jag är ett big fan, men ändå. Känns lite galet att hon utav alla bara gick och dog. Men I gues that's just the way it is these days.

 

Hon har bl.a. dejtat Ashton Kutcher, haft huvudrollen i Smekmånaden, 8 mile, Alla hans ex, Uptown girl, Spin city samt Spin city 2 som har premiär nästa år. R.I.P.

Fick just ett sms från min söta vän Fredelin pralin ang. att det var en gullig bild i tidningen:

Foto: Moa Forsén

Såklart var jag med för att klaga på bussarna - vad annars?

Inatt fick min katt Trisse vara inomhus, det var ju trots allt minusgrader ute. Annars brukar han alltid vara ute om natten - speciellt för att han alltid väcker någon och vill ut. Själv har jag aldrig blivit the chosen one att släppa ut honom, utan mamma har alltid haft den uppgiften. Men inatt var det andra bullar, vill jag lova.
Halv sex vaknar jag av att någonting svartvitt ligger och kurrar på min matta. Förstod genast att det var Trisse, men i och med att han inte jamande eller gjorde något ogillande ljud ifrån sig, så antog jag att det var lugnt. Att vi båda kunde somna om och vakna utvilade några timmar senare. Där trodde jag väldigt fel.
Efter ett tag började han röra på sig och råkade komma till en låda, han blev lika skrämd som jag och reste sig snabbt. Jaja, tänkte jag, då vill han väl sova i min säng. Men inte det heller. Han ville ner och äta, tydligen. Och oj, vad han åt. Eller oj, vad långsamt han åt - kanske man skall säga. Efter det trodde jag absolut att han ville ut - men nehej, inte det heller. Inte heller ville han ligga i soffan och sova, som han alltid annars gör. Och han vägrade ligga i min fotölj, som jag så fint gjorde iordning för honom.
Så jag gjorde helt enkelt så att jag tog upp hans matskål (utan att tänka närmare på det agerandet) och tilllät han äta på mitt rum och sedan tänkte jag att han somnar väl. Och visst gjorde han det. Dock inte alltför länge och fortfarande kurrande. Men det är ju en annan femma!

När jag sedan vaknade i morse så trodde tydligen mamma och pappa att det hade varit inbrott och att någon hade tagit Trisses matskål. Vilket inbrottstjuv tar en matskål, jag bara undrar? Pappa hade till och med gått ut och letat efter den och mamma övervägde om en råtta hade släpat iväg med den.
Fattar ni att jag fick mig ett gott skratt sådär på morgonkvisten? För det, my dearest friends, kallar jag en galen händelse...

Kan börja detta inlägg med att berätta att när detta är färdigskrivet så är jag back on track igen ;-) Åker nämligen inte buss imorgon - thank god - så min snälla pappa lovat att köra mig! Yey him! Efter skoldagen tänkte jag även bli klar med julklapparna också, så himlans gött! Men jaja; för att komma till ämnet:
Dagen till ära började jag tidigt. Och tidigt betyder 08:35. Alltså tar jag den tidiga bussen, som förövrigt inte är lika tidigt längre! STORT PLUS till Västtrafik! Det enda pluset Västtrafik får, för snart går min berättelse utför: jag fick nämligen stå upp på bussen. Hela vägen ifrån Bäckevik till Myggenäs. Där bytte vi buss. Även då fick jag stå. Alltså man orkar ju inte! Vem står, konstant, ifrån Bäckevik till Nösnäs? Eller ännu varre, varför i helda friden kan bussen vara full redan i Bäckevik, om den börjar i Aröd? Serri, det kanske betyder att det måste sättas in en extra buss. Men bara kanske........................
Hemvägen var dock inte lika jobbig. Den turen har nämligen bara ändrats tre minuter senare än innan, så det är himla käckt! Mindre käckt är dock att 14:30 och 16:37 bussen står och väntar ca. 10 minuter i Myggenäss (där dem för övrigt skall ha någon slags stationgrej i framtiden). Jag fattar liksom inte riktigt grejen med det. Eller alltså, det är ju så att dem som kommer ifrån Göteborg skall kunna hoppa på 355 (gamla 354) och komma snabbare hem. Men när den bussen väl har kommit, varför stå där ytterliggare fem minuter????

Så många frågor, så lite svar!

Tog 08:28 bussen från Bäckevik till Vårdcentralen i Stenungsund. Redan i Skärhamn var sittplatserna upptagna. I Kålläkärr var halva gången fylld med stående passagerare och i Häggvall var bussen knökad som jag-vet-inte-vad. Redan då trodde man att det fick räcka. Då visste jag inte hur fel man egentligen kan ha.
Vid Vårdcentralen i Stenungsund bytte vi ifrån en stor Tjörnexpress (som för övrigt inte går ut till Klädesholmen längre, om någon nu har missat det) till en liten låggolvad buss som redan var knökad. Och då menar jag knökad. Alltså s e r i ö s t. Hur har Tjörns komun tänkt här egentligen? Eller man kanske bör fråga sig: har dom tänkt?

Och just nu, i skrivande stund, fick jag höra att en kompis till mig sitter på 16:30 bussen. I Häggvall. Nu är klockan 17:03, vilket betyder att det borde vart hemma hos henne nu. Alltså vad är detta?