I onsdags stannade jag hemma ifrån skolan för att jag mådde illa. Under dagen blev det bara värre och värre med huvudvärk, ont i kroppen o.s.v. och när kvällen kom hade jag 38° feber - efter två panodil och ett glas vatten. Detta betydde att jag var hemma även på torsdagen. Men jag kände mig mycket bättre då. Till och med så bra så att det blev en liten tripp till skolan för att hjälpa till med ett samhällskunskapsarbete. Dock blev jag magsjuk på kvällen, så i fredags stannade jag också hemma. På lödagen började jag till och med grina, bara för att jag ville vara frisk. Och det verkade hjälpa, för igår morse kunde jag äta frukost och behålla den.
Dock fick jag reda på någonting som gjorde mig mer down än vad jag varit någon av dessa dagar som sjuk. Någonting som jag först trodde var ett skämt. Men, jag förstod ju att så var inte fallet. Fast på kvällen sa jag till Frida att ''detta käns som en dålig film'', för det gjorde det verkligen.
Imorse, i skolan, kändes det inte länge som en film. Utan det var på riktigt. Det är vardagen.
Jag hade bestämt mig för att inte skriva någonting om det här. Tycker inte jag är rätt person. Men jag måste nog, för det psykiska. För att få lätta hjärtat lite. Och tro mig, efter en dag i skolan med allt, så är det det minsta som kan behövas.
Det finns en grupp om det hela. Imorse, när jag blev medlem, var det lite mer än 700-medlemar. Nu, några timmar senare, är det 1334 medlemar. Och till kvällen lär det väl vara tredubblat. Minst.

Tänker på dig, familjen, släkten och vännerna. Hoppas du har det bra nu, vila i frid.